Anders Paulrud kommer ut med en bok om ledsna 50-åringar. Sådana som han själv, tydligen, som inte kunnat rå för att de varit otrogna mot sina kvinnor - och som blivit jätteledsna när den unga, vackra, begåvade kvinnan gjort slut för att han var för gammal...
Men han ser själv ett samband med sin bakgrund som adoptivbarn. Han vet åtminstone att det förstärker talangen för självömkan, hur lätt det är känna: Jag var oönskad, lämnades bort. Ingen ville ha mig. Och så tror han att den är störst hos män. Det märktes på sjukhemmet dit han kom efter hjärnoperationen.
"Tanterna klädde upp sig till middagen. Gubbarna kunde knappt hälla upp ett glas mjölk."
Comments